Fortsatt sängläge
Well, well... Vi sover om vartannat och ligger och glor in i datorn om vartannat. Har inte gått många meter idag kan informeras. Vi sov till klockan 13, gick ner och käkade lunch lite senare på restaurangen nedanför (bara ris, grönsaker och smaklös kyckling funkar just nu) och snart ska vi äta middag. Vi är också mycket duktiga att påminna varanda att dricka vatten "lite och ofta" som det står överallt att man måste göra för att undvika att bli uttorkad.
Främst jag då, ser ju rädd ut på vissa bilder! Och av vågorna och strömmarna att döma kommer ni förstå av bilderna att det var läskigt också, men kul!
Spana in våra fina bilder nu som den duktiga fotografen på alla klippor lyckades ta!
Utslagna!
Hej hörrni!
Sorry att det har inte skrivits en endaste rad här på bloggen. Ekande tomt har det varit och anledningen stavas - magsjuka! Jamenvisst! Jag var först ut på tur och försökte vara lika pigg och "på allt" som Joni. Vid senare tillfälle drabbades även han av detta ytterst trevliga tillstånd, och därmed avtog alla aktiviter.
Nu orkar Joni knappt gå ner för trappan för att gå till en restaurang. När han däremot fortfarande var relativt pigg igår medan jag själv knappt orkade gå upprätt var djungel-rafting "en rolig idé".
Så ja, trots att jag mådde värdelöst igår klev vi upp med tuppen (eller snarare innan tuppen) klockan 05.00. Vår buss hämtade oss 05.20. Därefter åkte vi buss två timmar - jag sov hela tiden. Sedan åkte vi något 50-talståg som luktade sopstation i en timme och som vi var säkra på skulle spåra ur närsomhelst. Det gjorde det inte. Jag sov även mestadels av tiden här.
Efteråt mådde jag dock värre, som jag hade trott. Vi åt lunch och tog sedan det skrangliga gamla tåget tillbaka. Tågen ser förövrigt inte ut som i Sverige här. Det finns inga fönster, och heller inga riktiga dörrar. Bara några små trävarianter som ska föreställa dörr men som ingen stänger. Folk hänger ut från dörröppningarna när tåget rusar fram och "kikar ut". Finns för övrigt inga vägar i detta område i djungeln där vi var, utan bara en tågräls med detta tåg som går fram- och tillbaka som enda transportmedelel. Ibland vinkar någon från en buske, eller ett dike och då stannar tåget. På en sekund har någon sedan hoppat på och kanske av och mycket ryckigt åker tåget iväg igen. Man kan även gå, eller snarare hoppa, mellan vagnarna. Hoppar du snett eller snubblar så hamnar du helt enkelt under tåget. Ungefär så ser säkertheten ut här. Men vi börjar bli ganska vana.
Jag sov i alla fall det mesta av denna tågresa. Joni väckte mig när vi var framme & det var dags att byta till bussen igen. Här sov jag hela resan igen, kändes som om det ända jag gjorde var att sova. När vi äntligen var framme på hotellet igen, slappade vi på rummet ett tag, sedan gick vi för att äta. Joni började klaga på att han var hängig. Deckade tidigt igår på kvällen och sov 13 timmar, bortsett från att jag vaknade när Joni sprang på toa eller jag själv. I morse konstaderade Joni att vi båda nu var magsjuka och som jag skrev tidigare, så avskrevs plötsligt alla typer av aktiviteter, "nu när VI är sjuka liksom".
Jaja, brist på inlägg har helt enkelt berott på brist på aktivitet och välmående. Vi har den senaste veckan tagit det lugnt, tagit promenader och gått i mallen (alltså engelskans mall, galleria) här brevid. Av nån anledning hamnar vi alltid på hotell nära ett mall, något jag iofs gillar.
Vi har hunnit med två 3D-bios under veckan. Bio är jättebilligt här. Vanlig film kostar 15 kr och 3D film kostar 32 kr. Det är vårat nöje när vi inte har annat för oss. Det blev för övrigt lite diskussion över filmval första dagen. Jag ville Snowwhite and the huntsman, inte Joni. Han tyckte att snövit är en tjejfilm. Jag försökte förklara att det det förvisso är lite likande handling som snövit med fortfarande tuffare skildring (dom har ju herregud svärd på bilden av filmen). Motvilligt gick ändå Joni med på att se den om vi ser hans "killfilm i morgon". Jag gick med på det och vi såg tjejfilmen. Efteråt var vi båda nöjda och tyckte filmen var jättebra. Joni höll med om att den inte alls var som han trodde och myckte bättre.
Dagen efter gick vi alltså på killfilmen då, som hette Prometheus, och Joni var mycket förväntansfull över att äntligen se lite "grabb-bio". Vi satt länge och väntade på när själva handlingen av filmen skulle börja, eller hade den kanske gjort det redan? Ingenstans hade den ju varit bra ännu, men den kanske blir bättre? Under mitten av filmen reser sig två par framför oss och går helt enkelt ut. Efteråt är främst Joni mycket besviken och meddelar att detta var "den sämta filmen jag har sett på bio" och han tyckte att det var bra för dom som gick under första delen. Personligen hade jag aldrig förvänting på denna killfilm alls (hördes på handligen vad man kan förvänta sig) så jag blev inte säkert besviken. Snarare lite skadeglad, elak som man är, och tyckte att man kanske inte alltid ska vara så snabb att döma ut dessa "töntinga tjejfilmer".
Nåväl, jag ska återgå till att inte göra så mycket. Kanske borde vi dra oss ner för trappen och ut och käka lite, men varken aptiten eller måendet är på topp för någon av oss. Tänkte lägga in bilder från raftingen och lite annat i morgon.
Ha det gott så länge! Hade ni en fin midsommar förresten?
Kram på er
Borneo!
Äntligen är vi här! Som jag har längtat. Det stället jag varit mest nyfiken på, fascinerats över och längtat efter, är Borneo. Som jag skrev innan så är denna ö till stor del täckt av regnskog, och det du bland annat är här för att göra, är just att upptäcka djungeln, regnskogen och komma djuren nära.
I skrivande stund är vi varken i en djungel eller nära några djur. Vi befinner oss på ett budget-hotell i Kota Kinabalu. Det är hit flygen går från Filippinerna nämligen. Vi landade här idag på eftermiddagen, och vilken chock vi fick! Positiv sådan. För att i korhet nämna hur det generellt är i Filippinerna (i det stora hela) och hur denna befolkning beter sig, så är det skrikigt, gapigt, höjljutt, smutsigt, rörigt, korrupt och allmänt tröttsamt - tyvärr! Våra armbågar blev vassare för varje dag som gick och du fick vänja dig vid att inte lita på någon, och att ha folk dig hack i hälarna hela tiden! Och när vi landade idag då. Det var så tyst!
Jag log hela vägen från flygplatsen och såg förmodligen ut som en människa som aldrig varit i en stad förut. Jag satt bara och tittade på alla människor i bussen och omgivningen utanför, och njöt av lugnet!
Två månaders backpackande i Filippinerna är minst sagt tålamodsprövande, för att tala milt om det. Det kändes som att komma till en helt ny värld i dag och jag är överlycklig över att vara i Borneo. Det är joni också. Från början tyckte han är två veckor räcker här, gott och väl. Nu på kvällen däremot (efter att vi läst allt vi faktiskt kommer att kunna göra under vår tid här) meddelade han att han verkligen vill stanna längre, t o m hyra lägenhet! Får se hur det blir med den saken. Vi båda är nog bara glada att se ett nytt land (nytt och nytt, vi är i Malaysiska delen av Borneo och Malaysia har vi ju varit i tidigare) och helt enkelt byta omgivning. Och tid har vi ju också! Vi har fått 90 dagars visum bara genom att kliva genom flygplatsen!
By the way, vi är osäkra på om det är Midsommar idag? Är det det? Glad midsommar i så fall! Tid/dag/rum försvinner lite när man reser på detta sätt, så man är lite osäker!
Kram till er och kul att sommaren äntligen värmer Sverige nu!
Två-års-dagen!
God morgon, god morgon!
Hur står det till? Här skiner solen som aldrig förr och vi har precis ätit frukost på stora frukostbuffén. Igår firade vi ju två-årsdagen. Och vilken dag vi hade! Vi bytte hotell på förmiddagen och checkade in på detta hotell (har ni spanat in hotellet via länken i förra inlägget) på förmiddagen!
Vi fick våra välkomstdrinkar direkt samt våra halsband. De var inte gjorda på blommor så som jag trodde, utan gjorda av små snäckor, jättefina! Vi fick dessutom kalla handdukar att badda pannan med (tas tacksamt emot i denna värme) som hade en svag doft av lavendel.
Vi tog oss till rummet och packade upp lite och gick sedan till stranden för en promenad. Sedan tog vi oss vidare till ett Fish Spa, som är precis som det låter, fisk spa. Ingen av oss har tidigare gjort detta, vilket innebär att man stoppar fötterna i en liten pool där massa fiskar tuggar i sig allt snubbigt du har på fötterna. Efteråt är det lena och fina! På bilderna som jag sett på fish spa, så är fiskarna väldigt små. Detta ställe hade fyra olika små pooler med fiskar i olika storlek. De minsta var små, men de största var typ 10-15 cm och kanske 30 st. Kändes inte kul att stoppa fötterna där. Medan Joni gladeligen körde ner hela benen i poolen och asgarvade för att "det kittlar så mycket" så vågade jag inte ens doppa lilltån helt plötsligt. Tyckte det väl äckligt, obehagligt och bara jäkla läskigt. Var säker på att det skulle göra ont. Efter påttryckning från Joni stoppade jag i allafall i foten och kittlade så mycket att jag drog upp den lika fort. Jag bytte fiskpool och tänkte att det här är bättre, eftersom kvinnan som jobbade där sa att ju större fisk detso mindre kittlar det. -Bra, tänkte jag! Nu var det bara det att jag var säker på att en större fisk bet mig i benet efter att jag haft i fötterna där, så nu ville jag inte fish-spaa alls! Till slut satte jag mig vid poolen med de minsta fiskarna (varför tog jag inte bara dom först) och det gick bättre! Var fortfarande lite äckligt (i denna pool var de typ 100 st) men eftersom de var så små så var det inte så farligt! Plötsligt var jag "van" och hoppade jämnfota mellan dessa pooler. När jag väl satt mig till rätta vid de största fiskarna och suttit där i 5 minuter och fötterna började bli fina, hade våran tid gått ut. Nåväl, nästa gång är jag mer beredd och mindre larvig i alla fall. I slutet var det häftigt i allafall och fötterna blev fina!
Efter detta gick vi en stund och kikade runt och åt lunch. Sedan tog vi oss tillbaka till hotellet för att bada jacuzzi som vi hade i rummet framför sängen (med havsutsikt, mysigt). Där stod vi med tända ljus och badrockar på & jacuzzin vägrar hoppa i gång! In- och ut springer kille efter kille som ska fixa detta, men ingenting hjälper. Jacuzzin startar icke! Jag dundrar ner till receptionen och känner hur hornen börjar växa ut! Har ingen lust att lägga energi på sådana här saker på vår dag, när vi dessutom pungat ut mycket pengar för detta hotell. Vi får byta rum mitt i allt, vilket gör att allt blir försenat. Vi skulle bada jacuzzi först och sedan ta oss till vår förbokade massage. Nu varken badar vi eller masseras, utan flyttar all packning mellan två rum som ligger på varsin sida av hotellet. Jag är inte glad vilket även personalen märker av! Efter att vi flyttat rum tar vi oss till massagen och denna drar ur en lite ilska som tur är, så efteråt är vi ganska nöjda och glada ändå. Efter detta börjar dock påpassning utan dess like, som sedan gör att kvällen blir helt perfekt!
Efter att vi bytt om och klätt upp oss (fint ska det ju vara) går vi till receptionen som beklagar att vi behövt missa massagetiden och byta rum osv. "Happy Anniversary" ropar dom och sätter jordens rosbukett i famnen på mig. Kändes som om jag vunnit en skönhetstävling med tanke på storleken på denna bukett. Vi fick även en flaska vin som vi tog med till vår middag. Som "plåster på såren" ordnar de även tranfer hela vägen till flygplatsen idag. Vi troddeju att det skulle ingå en båttranfer från denna ö (alltså boracay) till den stora ön 20 min bort. Det visade sig att det inte alls ingick en sådan transfer, vilket gav oss lite huvudbry. Men plåstret på såren innebar nu alltså att de inte bara erbjuder båttransfer till stora ön utan dessutom med privatbil ända till flygplatsen som är ytterligare två timmar bort. Detta är vi mycket nöjda med, då vi slipper mycket konka på väskor och byte av bussar.
Flygplats skriver jag. Idag lämnar vi Boracay efter drygt en vecka här och flyger till Manila, vilket är Filippinernas huvudstad. En stooor stad på ca 1,6 miljoner människor. I hela Manila inräknas även ett område som kallas metro och totalt består då hela Manila av 11 miljoner människor.
Tillbaka till firande av två-års dagen i alla fall.
Nöjda & glada efter att ha blivit bortskämda med bådor rosor och vin är vi båda tillbaka i "nu ska här firas-stadiet" och har helt glömt av tidigare strul. Vi äter god mat och har en egen servitör som verkligen ger oss service. Knappt hinner vi ta en klunk vin eller vatten innan han bokstavligen springer fram till bordet och fyller på. Känns häftigt, vi pratade om att inte någon av oss blivit upppassad på detta sätt tidigare men denna dag var en bra dag att bli det! Vi sitter i allafall länge, precis vid havet, och dricker vin och pratar. Vid elvatiden på kvällen drar vi oss tillbaka till rummet och denna gången funkar jacuzzin. Vi släckte ner rummet som bara lystes upp av två ljus samt jacuzzin som hela tiden bytte färg. Vattnet var både rött & blått, rosa, lila, gult & grönt. Jättemysigt var det och sammanfattningsvis var gårdagen undebar!
Sov som prinsessan på ärten gjorde vi också! I en jättestor säng med 6 kuddar i. Nu har vi ca en timme kvar på hotellet innan vi åker till Kalibo, flygplatsen vill säga.
Vi är inte helt säkra på hur länge vi stannar i Manila men senast 24 Juni måste vi lämna Filippinerna då vårt visum går ut. Då går flyget till inget mindre än Borneo, något jag verkligen ser fram emot!
Borneo är världens tredje största ö och här finns även en av världens största biologiska mångfald. Om det är någonstans vi alltså kommer att (förhoppningsvis) se djur och uppleva fantastisk natur, så är det just här!
Puss & kram
Avslappnade dagar...
Som ni säkert minns, så firar vi ju vår två-årsdag i morgon. Jisses vad vi sprungit runt på denna ö varenda dag och letat efter det bästa hotellet som gett oss det bästa erbjudandet. Till slut var vi alldeles möra i skallen efter att ha kollat in så många ställen och vi var väldigt glada båda två när vi hittade ett ställe som kändes helt rätt!
Ett lyxigt ställe där personalen var väldigt vänliga och varma. Vi ska bo i presidentsviten med pool utanför rummet, bokstavligen. Du kan hoppa från rummet, så landar du rätt i poolen. Om vi inte känner för poolen kan vi istället bada jacuzzi - som vi har på rummet. framför sängen. i sovrummet! Japp, sådan lyx kör vi med denna gång!
Förutom rummet ingår även frukostbuffé dagen efter, och middag på kvällen. Champagne på rummet när vi anländer, fruktkorg samt welcome-leia (som personalen berättade var ett halsband gjort av blommor). Dessutom ingår transfer på ön i egen bil och med båt från ön, väldigt smidigt. Sist men inte minst ingår även en timmes helkroppsmassage. Ska bli så härligt!
Idag hade vi en timme på oss på varsitt håll att hitta present åt varandra till i morgon. Joni kom tillbaka efter en och en halv timme och var ledsen över att han "hittat en present som inte var mycket att hurra över, eftersom det står Boracay på allt & vill ha en till timme imorgon innan vi lämnar detta hotell". Samtidigt kvittrade jag över att jag lyckades hitta 6 presenter och hann med en kaffe under tiden! Så kan det vara :-)
Hotelljakt och mulet väder
De första dagarna vi spenderade här i Boracay var det strålande väder och vi låg som klubbade sälar i solstolarna. Kan informera att vi den senaste månaden inte alls solat, utan befunnit oss på sådana ställen där man förvisso vistas en stund i solen, men inte direkt lägger sig och solar. Men detta gjorde i alla fall de fösta dagarna här, skönt!
De senaste två dagarna däremot, har det regnat lite varje dag, men mest varit blåsigt och mulet. Tro inte för den skull att det är svalt här. Icke, ångbastu deluxe upplever man varje dag här.
Idag har vi gått runt på ön i sex (!) timmar och leta finhotell. "Vanligt" hotell, eller snarare bugdet som alltid bor på, har vi fixat för de dagar vi ska vara här. Men den 18 Juni förstår ni - är en speciell dag. Det är nämligen vår 2 års-dag! Det måste vi såklart fira! Förra året lurade jag ju iväg Joni på en utflykt. Först åkte vi och käkade god lunch, sedan åkte vi och bastade i vedeldad bastu och därefter åkte vi till ett supermysigt ställe som heter Sätra Brunn. Här var det kvällen till ära schlager afton. Var lite smått osäker på vad Joni skulle tycka om det, men vi hade så jäkla kul! Vi bastade till och med en gång till under natten , så det vart två bastubesök på en dag. Men såna är ju vi!
Nu ska hursomhelst har lite bättre än förra året. Detta har jag fått för mig, att alltid lägga lite extra för vart år som går. Kommer vara jäkla massa extra om en sisådär 25 år, men det tar vi då.
Känns jättekul att vi ska ha en sådan lyxig dag, då det mesta under vår budgetresa mest andats, ja.. budget!
Nu ska vi strax sova! Hoppas allt är väl med er vänner!
mixed photos
Sugar Beach, Sipalay
Senaste dagarna i Boracay
Boracay
Det senaste dagarna har vi varit väldigt upptagna ska ni veta! Upptagna med att lata oss vid poolen eller på stranden :-) Just nu är vi i Boracay. Deitta ställe är ju det mest kända och turistiga i Filippinerna. Och nu ska jag erkänna en sak! Efter 3-4 veckor i små byar där det inte finns någonting, utom fattigdom runt varje hörn, massa hönor, tuppar och bufflar, så är det så jädrans skönt att vara bland turisterna igen!
Filippinerna är inte helt till sig och hoppar jämnfota när de ser västerlänningar här eftersom det är ganska mycket turister. På de mindre öarna däremot, är du som en superkändis där du går fram - och det är, tro det eller ej, inte så kul. Folk bokstavligen kastar sig efter dig, vill nudda dig, knäppa kort, jaga dig osv. Skönt att vara en i mängden igen. Och utbudet helt plöstligt, det ska vi inte snacka om!
Vill vi ha hamburgare köper vi det. Vill vi bo på hotell med AC, så går det att välja. Det mesta du önskar dig finns nära till hands, och det är vi verkligen inte bortskämda med sedan den senaste månaden.
Dagen efter åkte vi båt över från Negros till ön Panay och tog sedan ytterligare en buss (18 mil, 6 timmars resa igen, drygt!) till Iloilo. Härifrån tog vi slutligen sedan båten över till lilla ön Boracay.
Såhär ser våra dagar för övrigt ut. Eftersom Filippinerna enbart består av öar är det ett jäkla rännande med bussar, båtar, lite mer bussar & tricycles. Och allt tar tiiid! På en vecka ex. åker vi ofta ca 5-10 bussresor som är minst 5 timmar per resa. På det ca 10 båtturer som varierar i allt från 20 minuter till 3 timmar. Men jag skall icke klaga, det är såhär när man vill se världen på ett billigt sätt! :-)
Boracay i alla fall. Är precis som Koh Samui fast värre, Full Moon party på Koh Phangan fast lugnare. En mix där emellan. Däremot är det vad vi förstått väldigt lugnt just nu om man gemför med högsäsong. Juni är ju verkligen low season här! Bortsett från ett litet antal västerlänningar är i princip de enda som turistar här kineser, japaner eller kanske koreaner (ser ärligt talat inte skillnad på dom) och eftersom dom är livrädda för solen, så har i stranden för oss själva. Mycket bekvämt :-)
Nu ska vi glo på film här i "huset". Lovar att uppdatera bloggen lite mer regelbundet nu!
Sköt om er allihopa, fasen vad vi saknar er!
Sipalay
Ber om ursäkt för dåligt bloggande. Vi befinner oss just nu i Sipalay och på ön "Sugar Beach", en liten, liten ö där man i princip lever Robinsonliv. Nästan i alla fall. Ön är alltså väldigt liten och det finns fyra resorts du kan bo på. Vi kom hit igår och hitills har vi sett ca 10 stycken turister här. Totalt har vi väl sett ungerfär 50 personer & diverse olika djur.
Att ta oss hit till Sipalay tog 6 timmar med buss. Efter det promenerade vi ca 30 minuter. Frågade runt i byn hur vi tar oss till Sugar Beach. En kille började gå och skulle visa vägen. Kringelikrokvägar slingrade sig genom ett "hyddområdet" och plötsligt var vi vid vattnet. Härifrån får ni åka båt, berättade killen. En ny kille kommer fram och visar oss sin "båt". Ett liten kanotaktig sak som såg ut att välta bara vi tittade på den. Med den åkte vi i allafall ca 100 m, över en liten flod. Jaha, tänker vi, nu då? -Ditåt säger killen, och pekar mot ett berg som ligger låååångt borta. Vi tar vårt pick och pack och börjar gå längs en lång strand, mot berget.
Denna ö är faktiskt en av mina favoriter här i Fili, trots bristen på den mesta. Det är verkligen lugnt, och orört. Inte hundratals hotell överallt och ännu fler säljare som vill kränga på dig något. Bara palmer, vågornas brus som hörs hela tiden och några hus här och var. Det du gör här är att bara ta det lugnt! Vi kom igår och jag började läsa en bok med detsamma som jag redan hunnit läsa ut. Så lugnt är det här!
Nu ska äta lite kvällsmat. Jag, Joni och en katt som nästan sitter i knä på mig och väntar på min köttbit!
Kraaaam!
