den stora resan

Ber om ursäkt för dåligt bloggande. Vi befinner oss just nu i Sipalay och på ön "Sugar Beach", en liten, liten ö där man i princip lever Robinsonliv. Nästan i alla fall. Ön är alltså väldigt liten och det finns fyra resorts du kan bo på. Vi kom hit igår och hitills har vi sett ca 10 stycken turister här. Totalt har vi väl sett ungerfär 50 personer & diverse olika djur.

Säljare av olika slag, som vill säga allt möjligt krimskrams finns inte så långt ögat kan nå. Inga bilar, motorcyklar, affärer, ingenting. Tänk er bara en liten ö med lite stugor här och var. Äter gör vi på restaurangen på vår resort. Finns inte många andra alternativ. Ett ställe här på ön levererar wifi men det går ytterst långsamt, så i detta inlägg levereras inga bilder. 

Att ta oss hit till Sipalay tog 6 timmar med buss. Efter det promenerade vi ca 30 minuter. Frågade runt i byn hur vi tar oss till Sugar Beach. En kille började gå och skulle visa vägen. Kringelikrokvägar slingrade sig genom ett "hyddområdet" och plötsligt var vi vid vattnet. Härifrån får ni åka båt, berättade killen. En ny kille kommer fram och visar oss sin "båt". Ett liten kanotaktig sak som såg ut att välta bara vi tittade på den. Med den åkte vi i allafall ca 100 m, över en liten flod. Jaha, tänker vi, nu då? -Ditåt säger killen, och pekar mot ett berg som ligger låååångt borta. Vi tar vårt pick och pack och börjar gå längs en lång strand, mot berget.

Efter 20 minuters promenad börjar vi starkt ifrågasätta om det ens går att komma nåvart. Efter en stund kommer vi i allafall fram till en ny by. Ännu en kille berättar för oss att man måste åka ytterligare en båt för att komma fram till Sugar beach. Vid det här laget hade det hunnit bli becksvart ute och det kändes allt annat än bra att åka båt (återigen, en vältfärdig kanot) längs en djungelflod när du inte såg nånting. Men åkte gjorde vi iallafall, jag, Joni en filippinsk kille, miljoner insekter i skenet av två ficklampor. Efter en stund var vi framme på Sugar Beach, äntligen! Här skulle vi sedan hitta någonstans att bo. Vi vandrade runt på denna lilla ö som såg ut att vara obebodd. Plötsligt såg vi iallafall lampor som vi satte fart mot, och hittade en liten bungalow-resort som vi nu bor på. 

Denna ö är faktiskt en av mina favoriter här i Fili, trots bristen på den mesta. Det är verkligen lugnt, och orört. Inte hundratals hotell överallt och ännu fler säljare som vill kränga på dig något. Bara palmer, vågornas brus som hörs hela tiden och några hus här och var. Det du gör här är att bara ta det lugnt! Vi kom igår och jag började läsa en bok med detsamma som jag redan hunnit läsa ut. Så lugnt är det här!

Nu ska äta lite kvällsmat. Jag, Joni och en katt som nästan sitter i knä på mig och väntar på min köttbit!

Kraaaam!