den stora resan

Hej mina vänner!

Äntligen är vi här! Som jag har längtat. Det stället jag varit mest nyfiken på, fascinerats över och längtat efter, är Borneo. Som jag skrev innan så är denna ö till stor del täckt av regnskog, och det du bland annat är här för att göra, är just att upptäcka djungeln, regnskogen och komma djuren nära.

I skrivande stund är vi varken i en djungel eller nära några djur. Vi befinner oss på ett budget-hotell i Kota Kinabalu. Det är hit flygen går från Filippinerna nämligen. Vi landade här idag på eftermiddagen, och vilken chock vi fick! Positiv sådan. För att i korhet nämna hur det generellt är i Filippinerna (i det stora hela) och hur denna befolkning beter sig, så är det skrikigt, gapigt, höjljutt, smutsigt, rörigt, korrupt och allmänt tröttsamt - tyvärr! Våra armbågar blev vassare för varje dag som gick och du fick vänja dig vid att inte lita på någon, och att ha folk dig hack i hälarna hela tiden! Och när vi landade idag då. Det var så tyst!

Vi kunde inte fatta det. Här gick vi igenom en terminal full av folk, men det var så himla lugnt och skönt. Folk skrek inte hela tiden, jagade dig, frågade vart du skulle, varför du skulle dit och när du skulle tillbaka. När vi kom ut från terminalen var vi alldeles förundrade över att ingen bokstavligen kastade sig över oss och i princip bar in våra grejer i en taxi eller tricycle innan vi ens öppnat munnen. Det var ingen som kastade sig över oss, knappt tittade på oss. Folk pratade i normal samtalston, inte skrek. Det var rent på gatan, inte högar av skit som låg överallt som stank så man var svimfärdig. Ställde du en fråga (till en taxichaufför ex) fick du ett ärligt svar istället för någon som uppenbart ljög för att tjäna pengar på dig.

Jag log hela vägen från flygplatsen och såg förmodligen ut som en människa som aldrig varit i en stad förut. Jag satt bara och tittade på alla människor i bussen och omgivningen utanför, och njöt av lugnet!

Två månaders backpackande i Filippinerna är minst sagt tålamodsprövande, för att tala milt om det. Det kändes som att komma till en helt ny värld i dag och jag är överlycklig över att vara i Borneo. Det är joni också. Från början tyckte han är två veckor räcker här, gott och väl. Nu på kvällen däremot (efter att vi läst allt vi faktiskt kommer att kunna göra under vår tid här) meddelade han att han verkligen vill stanna längre, t o m hyra lägenhet!  Får se hur det blir med den saken. Vi båda är nog bara glada att se ett nytt land (nytt och nytt, vi är i Malaysiska delen av Borneo och Malaysia har vi ju varit i tidigare) och helt enkelt byta omgivning. Och tid har vi ju också! Vi har fått 90 dagars visum bara genom att kliva genom flygplatsen!

 

Nu blir det lite reseach här för att ta reda på i vilken ände vi börjar. 
By the way, vi är osäkra på om det är Midsommar idag? Är det det? Glad midsommar i så fall! Tid/dag/rum försvinner lite när man reser på detta sätt, så man är lite osäker!

Kram till er och kul att sommaren äntligen värmer Sverige nu!