den stora resan

Vi har inte riktigt bestämt oss om vi åker till El Nido imorgon redan, eller om vi stannar ett par dagar.


Här har vi i allafall tagit in på ett mysigt hotell som ligger centralt. Relativt bra pris på rummet & då ingår frukost i morgon. Den stora andleningen till att vi valde detta ställe är att de (hör och häpna) - har bastu!! Vi nappade direkt såklart. De flesta förstår inte varför vi bastar i denna värme (gjorde vi även ju då vi var i Koh Phangan) men det är en sån skön känsla efteråt! & under tiden med för den delen :-)
Detta hotell har även spa, så om 40 minuter beger vi oss mot 1 timmes bastu och efter det får vi 1 timmes helkroppsmassage - jo, man tackar! Detta till priset av 68 SEK!

Försöker mig på det här med att få in lite bilder idag istället! Det blir blandad kompott från Malaysia & de senaste dagar här.


Förresten - jag skulle ju berätta om "incidenten" i Langkawi. Joni kan fortfarande inte förklara varför han gjorde som han gjorde, men min teori är att "karlar är karlar" och oftast kan du inte förklara att detta fungerar inte. De måste helt enkelt begå misstaget och förhoppningsvis lära sig.

I alla fall, den näst sista kvällen i Langkawi sitter vi på vår terass och pratar. Helt plöstligt säger Joni

- Vet du att jag kan klättra upp i den där palmen.

- Ellerhur, säger jag. Misstag nummer ett!

- Ja, men ska jag visa då? frågar Joni.

- Ja, visa då, säger jag. Misstag nummer två!

Med bestämda steg går Joni mot palmen utanför vårt rum, iklädd shorts och flipflops. Han kramar om palmen med armarna och börjar liksom hasa sig upp. Tänk dig en svårt sjuk orangotangs sista krafter att komma upp till en gren. Hursom, Joni drar sig på något sätt uppåt och jag är imponerad, trodde inte alls att han skulle komma upp! Jag skrattar och Joni är stolt som en tupp över sin bedrift. Sedan börjar nästa bedrift, att ta sig ner! Han hasar sig neråt ca 1 meter och tycker sedan att det river mot låren (no shit, Sherlock - du klättrar i en palm) och att det är onödigt att shortsen blir smutsiga. Här bestämmer han sig sedemera för att hoppa ner - 3 meter!

PANG!! & så ligger han på backen och är chockad. Jag tror inte att han riktigt förstod vad som hände, och kanske inte jag heller. Jag frågar om han behöver hjälp, men Icke! Han klarar sig själv, hoppar upp och börjar halta mot rummet. Allt verkar ganska OK och Joni meddelar att det bara "gör lite ont".


Dagen efter vaknar jag av att Joni halft om halft kryper inne i rummet med en sarong virad om benet. Han kan inte gå alls, och foten har svullnat upp till dubbel storlek. Min första reaktion är ju -"ska vi åka till lasarettet", men det behövs inte alls säger Joni och kryper vidare.

Denna dagen skulle även motorcykeln lämnas tillbaka och vi hade biljetter till underwater world (massa fiskar och exotiska djur kunde skådas här).
Jag fick helt enkelt köra Joni till Underwater world, köra tillbaka motorcykeln och sedan gå tillbaka till Joni och alla fiskar. Väl inne fick jaga rätt på en rullstol och skriva på diverse papper om att jag lovar lämna tillbaka den.

Sedan var det bara att skjuta på. Ju längre tiden gick, desto mer ojade sig Joni över smärtan och foten svullnade mer. Efter besöket i vattenvärlden gick han dock till sist med på att åka till sjukhuset och tyckte nog själv att det var en ganska bra idé. Sagt & gjort tog vi en taxi till akuten. Där satt vi i tre timmar (snabba puckar om du jämför med sverige) och på den tiden tog de prover, kollade blodtryck, röntgade och skrev ut en herrans massa tabletter och salva.

Ingeting är brutet men musklerna och ledbandet hade fått sig en ordentlig smäll. Vi åkte till ett apotek och köpte kryckor (så fungerar sakerna här, tydligen) för 150 SEK och saken var biff.

Dagen efter flög vi till Kuala Lumpur. Joni hoppade på kryckor, jag bar alla väskor, blodröd i ansiktet och inte lång ifrån ånga utsprutandes ur öronen. Väl framme tog vi int på första bästa hotell, tog taxi till en galleria & jag fortsatte skjuta runt Joni i en ny rullstol, denna gång på Ikea. 

Idag är foten bättre, Joni har precis lärt sig att gå igen och störta bekymret för honom nu är var han ska kunna sälja vidare sina använda kryckor.
Well - så var det med den saken! Som tidigare nämnt kan han inte förklara det plötsliga infallet till att vilja klättra i träd. Kanske för att människan är släkt apan - & kanske karlar ändå lite närmare släkt med dom än vi kvinnor? ;-)

Stor kram!

Sen jag senast skrev så har vi varit 2 dagar i Kuala Lumpur, huvudstaden i Malaysia. Det är stooort, mycket folk & mycket trafik. Dyrare än det var i Langkawi, men samtidigt större utbud. En av dagarna passade vi på att åka till IKEA och äta köttbullar, gott! :-) Deras ikea var identiskt till de i Sverige och namnen på alla saker var på svenska, precis som hemma. Du hittade den typiska Billy-bokhyllan till exempel. Var skönt att för några timmar få känna sig hemma och känna igen allting!

Sista kvällen besökte vi även KL tower, Kuala Lumpurs högsta torn, 421 meter högt. Vi kom "bara" upp till 280 meter & det var högt nog! Vi kunde gå runt i hela tornet, så vi såg hela stan, jättehäftigt!

Efter två dagar (och utan sömn under 30 timmar, då vi var tvungna att åka till flygplatsen så tidigt) tog vi flyget till Manila, Filippinernas huvudstad. På flygplatsen hade vi sedan 7 timmars dötid innan nästa flyg så vi tog oss till en stor galleria en bit in i stan. På kvällen flög vi vidare till Palawan & Puero Princessa, en ö ca 1 timme bort. I Puerto Princessa finns det mesta, uttagautomater, internetcaféer och annat du kan behöva. Här i Sabang där vi just nu håller till, finns det alltså internet på 1 ställe. Och för att få ta det av nätet behöver du köpa något från deras dyra meny. Något komisk (eller egentligen inte, snarare ironiskt) är att det bara finns el här mellan klockan 18-23 på kvällen. Så prick klockan 11 på kvällen blir det becksvart och fläkten vi försöker njuta av stängs av. Vi har alltså varken AC eller fläkt - det är varmt! Vi bor däremot i en ganska mysig bungalow på stranden så det fläktar bra i alla fall.

I morgon åker vi tillbaka till Puerto Princessa för att ta ut pengar (jisses, vilka situationer man stöter på under en resa som denna alltå) och sedan åker vi vidare till El Nido. Detta är ett riktigt paradisställe, ca 8 timmars bilresa från Puerto Princessa. El Nido är förövrigt ön där de spelar in Robinson varje år, och i Mars i år startade de inspelningarna för höstens program, även denna gång i El Nido och i detta nu pågår alltså inspelningarna där för fullt. Jag skulle tycka det var skithäftigt om vi kunde hitta gänget som är deltagare i år och se stället de är på. Ska försöka i allafall, uppdaterar er om hur det går med det.

Har för övrigt försökt att lägga upp bilder till er, men har bara kommit halvvägs med den första bilden & bara det har tagit 35 minuter, så jag försöker lägga in bilder i morgon istället!

De övriga 3 dagarna vi var i Langkawi spenderade vi ute på vift, så därför har vi helt enkelt inte riktigt hunnit blogga. När vi väl kommit hem på kvällen har vi valt att krypa till kojs! Ett vanligt fenomen här i Asien är att nätet inte funkar så ypperligt i rummet, så just nu sitter jag i trappuppgången, iförd en kjol som jag just nu bär som klänning (inte så snyggt , men orkade inte dra upp hela väskan) och alla resenärer som knatar förbi tittar halvkonstigt på mig (ja, det är faktiskt mycket spring här fast det är midnatt).

Med det sagt tänkte jag mest meddela att vi lever, ifall någon undrade, och vi mår relativt bra. Det har varit en liten incident med Joni, som inte slutade så bra men det är ingen större fara. Kan bara säga såhär - prova inte att klätta i en palm med flipflops! Mer om det i morgon, nu ska vi sooova!

Kram & Godnatt!

Nu är vi i Langkawi i Malaysia. Vi kan inte säga så mycket om stället ännu, eftersom vi inte varit här alltför länge. Malaysia är muslimskt och det innebär att cigaretter och alkohol i princip inte är OK här. Förvisso är det inte förbjudet men väldigt dyrt. Däremot finns det ett undantag, och det stavas just Langkawi. 
Här är allting Duty Free vilket innebär att det är som på Finlandsbåten, men mycket billigare! Och här är det också mer OK att dricka. På baren kostar en stor stark 5 kr. Och i affären köper du cigaretter för 3 kr paketet.

Det är alltså hit du ska om du vill fynda billig alkohol och lassa på dig några limpor! :-P Men nog om det! På väg hit hände en rolig sak. Vi åkte ju speedboat och killen som körde brassade verkligen på, vi guppade mest hela vägen för att han körde så fort. Helt plötsligt tvärnitar han båten och alla flyger fram en meter. Till höger om oss simmade en valhaj förbi - riktigt häftigt!! Mest såg du ryggfenan och stjärtfenan på honom , men i alla fall. Han var stooor och det var verkligen en upplevelse!


Tidigare nämnde jag ju att vi köpt presentkort genom Air Asia som ger oss möjlighet att flyga inrikes här idag. Just idag för övrigt, var sista dagen att använda detta presentkort. Något vi glömt bort! Bokningen kunde ske fram till nästa år, men idag skulle alla bokningar vara gjorda. Så nu har vi suttit hela kvällen och bokat in oss på en massa flyg fram- och tillbaka utan att egentligen veta hur länge vi vill stanna på respektive ställe, men nåväl.

Nedan följer i alla fall en liten reserutt vi nu har framför oss, med flyg (stackars Johanna som sitter hemma & hyperventilerar i brun papperspåse just nu, hon avskyr att flyga och tydligen även när hennes nära och kära flyger)

• 24 April flyger vi från Langkawi till Kuala Lumpur
• 26 April flyger vi från Kuala Lumpur till Manila, Filippinera
• 26 April (flyg nr 2) flyger vi från Manila till Puerto Princess i Filippinerna
• 1 Juni flyger vi sedan från Manila till Kota Kinabalu i Borneo

I skrivande stund sitter vi på ett internetkafé, eller snarare internetbar, då vi nätet på vårt rum inte funkar fast det skulle göra det!

Nu ska vi nog strax avrunda & krypa till kojjs där "hemma" på rummet. Jag är i allafall väldigt trött och ser fram emot att sova i ett rum istället för en bambukoja med myggnät.

Kram & Nugg nutt (godnatt)

Nu befinner vi oss på Koh Lipe. En båtresa på drygt fyra timmar tog oss till denna lilla ö. Här finns 3 stränder och ön är verkligen liten. På några timmar hade vi vandrat genom deras "walkling street" som tar ca 15 minuter att gå igenom och sett två 2 av 3 stränder, pattaya beach och sunset beach.

Turistboomen har inte slagit till ännu och det är ganska lugnt här även om det finns turister. Mest syns det att det inte är så turistit därför att du helt plötligt hamnar i skogen och det finns ingenting, knappt belysning. På många håll och kanter byggs det också för fulla muggar, så om något år är detta stället säkert precis lika knökfullt med turister som Phuket eller Koh Samui.

Här ska vi i alla fall stanna 1 natt ( i efterhand insåg vi att vi nog borde lämnat Lanta tidigare för att i alla fall vara här minst två dagar, men det går ju att komma tillbaka) & imorgon tar vi båten över till Langkawi, Malaysia. Det tar endast 1 timme härifrån med båt, vilket är skönt! Vi har även bokat boende för för 1 natt i Langkawi, sedan får vi se hur länge vi stannar där. Den 26e går ju sedan vårt flyg till Filippinerna från Kuala Lumpur, så senast då måste vi i alla fall ha tagit oss dit.

Har lagt in lite bilder från Krabi & Koh Lanta. Försöker lägga in lite mer i morgon.

Kram & Godnatt!

I dag har vi slöat ytterligare och låg inne på rummet och glodde på tv till klockan tre, sen gick vi och åt sen lunch och bokade biljetter. Kan inte påstå att vi gör alltför många knop för tillfället, men det är skönt ibland det också.

Glömde förresten berätta om en incident vi hade med moppen häromdagen. Klockan var runt åtta på kvällen och det hade redan blivit mörkt (här går solen ner halv sju och klockan sju är det becksvart) och vi var på väg till en annan del av ön för att äta middag. Plötsligt säger Joni att han tycker att moppen "går konstigt". Jomenvisst, vi har fått punka! Där står vi oturligt nog mitt i ingenstans i princip och det såklart mörk, ännu mer oturligt var att det var Songkran denna kväll, vilket innebär att alt är stängt. 

- Ja , men vi åker hem och fixar det i morgon då, säger jag.

Icke sa nicke. Det går inte, för gummit blir varmt och däcket blir sedan löst och ramlar av. Då är fälgen kvar bara och då sitter vi i skiten, berättar Joni ingående.
Jo, så det var bara att gå hem med moppen. Vi tog några pauser på vägen, bland annat på en svensk restaurang som hette Bajen och på en bar. På "bajen" käkade vi pizza, tusan vad gott det var! :-)

Sista biten kunde vi helt plötsligt åka tyckte Joni, så länge "åker väldigt sakta och tar pauser så att gummit INTE blir för varmt".

Sagt och gjort, den sista biten åkte vi väldigt sagta (10 km/h) och Joni satt i mitt knä och styrde medan jag satt längst fram på sätet så att det inte blev "för mycket tyngd där bar". Detta tyckte naturligtvis turister som thailänder var en rolig syn och många skrattade och vinkade. Kanske för att det var nyår och allt, då blir man på extra gott humör?

Till slut var vi i allafall hemma och jag bannade moppen. Dagen efter gick Joni iväg med den och ordnade nytt däck till den nätta summan av 40 SEK. Sedan for vi iväg igen, ut på nya äventyr....

Igår var vi på baren på stranden nära vårt hotell och spelade pingis. Idag har vi åkt runt på moppen och kikat och precis när vi kom ur en kurva ser vi en elefant på mitt på vägen. Där stod den bara lugnt och stilla och kikade på oss. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, utan satt bara och tittade på den, på 10 meters avstånd. Plötsligt kommer en kille gående (gissar på elefantens skötare) och utan att säga något börjar elefanten knata efter honom när han går förbi. Ja, det är lite sånt man nästan börjar "vänja sig" vid nu....

Och eftersom vi inte gör så mycket annat än att bara lata oss så har jag inte så mycket annat spännande att dela med mig av. Om 3 dagar lämnar vi Thailand, då har vi varit här en månad. Jisses vad fort tiden går! Då åker vi iallafall till Malaysia och det ska bli spännande!


Nu ska vi iväg och äta lite kvällsmat! Många kramar till er!

Hej på er!

Nu har jag slängt in en hel del bilder, mestadels tagna i Koh Phangan. Idag hörrni, är det Songkran här i Thailand. De firar nyår idag och då är det galen fest. Från början slängde man lite vatten på varandra, för att rena varandra. Nu har det urartat (såklart) och nuförtiden åker folk förbi med lastbilar och hivar ner stora hinkar med vatten från flaken. Kul helt klart, men kan också vara farligt. Att komma körandes på moppe i 70 km i timmen och få en hink isvatten i famnen kan vara bäddat för katastrof.

Vi var ju dock i Thailand även förra året när det vankades Songkran, så vi vet vad som väntar. Vi kommer att ta det lugnt på moppen, inga 70 i timmen idag heller.

Ta det lugnt ni också, fredag den 13 är det ju!

Kram på er

Vi har haft lite problem med nätet här nere, så det har inte funnits möjlighet att blogga. Skapade detta inlägg för 2 dagar sedan , men hann aldrig lägga ut det innan nätet la ner, så jag fortsätter med denna. Har ingen kamera med så det blir på bilder från Samui som jag la in tidigare.

Som ni läst har det varit jordbävning i Sumatra och många av er blev oroliga, såklart! Vi också! Vi satt i godan ro på stranden när ett gäng killar kommer fram och säger "Tsunami" och sedan kutar iväg! Ja sa till Joni att -det lät som att han sa Tsunami. Sedan vart det fart på folk, alla packade ihop badkläder och handdukar på några sekunder och sen var stranden tom. Man var ju skapligt chockad och hann i princip inte med alls i vad som hände. Vi sprang i allafall till rummet och hämtade väskorna och begav oss till ett hotell som låg 20 meter ifrån oss, upp i ett berg. Där hade de CNN på som informerade om en jordbävning och en karta på Asien där framför allt Indien och Thailand blinkade rött. Varning, varning sa dom bara, och bege er mot högre höjder. Här började jag i alla fall bli orolig. 
Vi fortsatte högre upp till en "top view" som var den i princip högsta punkten på ön, där det fanns ett litet hotellområde, med bar och restaurang, och jordens utsikt. Väl uppe satt ett hundratal människor samlade, många var oroliga, ringde hem osv. Vi hade med datorn, så vi hade koll på Aftonbladet och andra sidor hela tiden. Vid 18-19 tiden lokal tid, skulle vågen slå mot Phuket och oss, men inget hände. Alla väntade och väntade, men ingen vågade gå någonstans. När vi suttit uppe på berget, vågade vi oss ner till vårt hotell till slut. Klockan var kring midnatt. Det var som en spökstad! Allt var mörkt, fanns inget folk någonstans, bara 7-eleven var öppet men tomt. Vi gick till vårt hotell, som brukar vara fullt med folk tack vare ett live band som spelar i baren varje kväll, men inte denna kväll. Lampor var tända överallt, men inte en kotte syntes till. Vi gick till närliggande hotell där det satt en vakt, och frågade om senaste läget kring Tsunamin. Han sa bara att de ha evakuerat alla gäster från sitt hotell till högre höjder, och att vi var dom ända kvar på området. För vår egen säkerhet, som han sa, tyckte han att vi skulle bege oss tillbaka till berget. 

Vi var vid det här läget inte så rädda för själva Tsunamin, men eftersom vi var dom ända kvar och ingen fanns kvar för att kunna väcka oss om något hände på natten. Jag började tänka på Estonia och dom som inte hann ut från hytterna, och såg mig själv dö inne i hotellrummet. Då vart det eld i röven och väldigt snabbt och metodiskt hajkade vi ännu en gång upp för berget, mitt i natten med full packning. Jag hade snott med en kudde från hotellet, tänkte att jag åtminstone kan få sova lite bekvämt. Så natten som följde sov vi som riktiga backpackers, på en bar med en reggaeflagga som tak. Trots myggmedel och myggrökelser, fick vi x antal myggbett och jag har återigen igenbommat öga. Men med tanke på vad som kunnat hända, var det ett billigt pris att betala, Hua!

Nu har vi i allafall bytt hotell, från det första vi bodde på i 3 nätter, till ett finare. Nedan följer texten som jag hade för avsikt att lägga ut för några dagar sedan, men inte hann eftersom nätet lade av. Så tänk er tillbaka några dagar, så släpper jag ändra om hela texten från nutid till dåtid!

Och tack till er alla som hörde av sig under gårdagen!

Sist vi uppdaterade var vi ju på Krabi. På internetkaféet vi satt på ordnade dom transfer åt oss till Koh Lanta (en ö utanför Krabi) med hotell en natt. Hotellet var helt ok, så vi bokade direkt in oss på 2 ytterligare nätter. Koh Lanta är en mysig och ganska lugn ö som påminner en hel del om Koh Phangan, utan Full Moon Partyt förstås. Igår hyrde vi en moppe det första vi gjorde, och gasade runt på ön. Vi kom bl a till en nationalpark där apor bodde i det vilda. Dom satt ett gäng på 10 stycken på parkeringen och levde rövare. Sprang runt med vattenflaskor och svingade sig i elledningar (farlig, farligt) likt lianer. Vågade inte gå för nära men fick i alla fall ett par bilder.

Idag har vi också åkt runt och hittade en strand som var helt tom och låg underbart till, precis som på typiska vykort, riktigt vackert. Hotellet som låg vid stranden var helt nybyggt och hade inte ens öppnat ännu. Vi letade vidare och hittade ett annat nybyggt hotellområde (eller snarare bungalows) som vi var säkra på skulle kosta multum. Frågade dock och fick en chock när vi fick höra att de kostar 500 bath per natt, vilket är 120 SEK. Vi bokade oss in där på 6 nätter. Stort rum med AC, varmvatten, platt-TV och alla möjliga tänkbara nödvändigheter för det lilla priset. Ligger dessutom ca 50 m från den fina och helt tomma stranden. Vi läste att det området är det lugnaste på Koh Lanta och enligt min mening det finaste.

Där vi bor idag är dock också fint och vi ser havet från vår terass. Ca 50 m till havet härifrån också men lite dyrare per natt, 800 Bath. 



Kram så länge!

Puss & Kram

I natt eller på morgonkvisten när vi nu ska tillbaka, tar vi alltså taxi hem. Idag har vi inte gjort så mycket alls. På förmiddagen regnade det, så vi kunde med gott samvete ligga inne på rummet och titta på film. Sedan har vi bara gått runt här i områden och tittat lite och tagit det lugnt. Vi ska åka om 2 timmar, så det blir nog en liten power nap också. Läste i en artikel att det är ca 30.000 som är här och partar ikväll, kan ni förstå? På en strand som inte är så himla stor, det kommer alltså att vara packat med folk!

I morgon får ni i alla fall en update om hur det faktiskt är på denna månfest och bilder kommer givetvis från kvällen och natten. Vad gör ni denna fredag då?

KRAMIS

Var nere som djupast på 18 meter, och har sett så mycket vackert under vattnet. Riktigt häftigt faktiskt!

Nu ska vi gå i väg och äta och sen bara ta det lugnt resten av kvällen & morgondagen. I morgon kväll är det ju Full moon party och då gäller det att orka med. Vädret visar sig också från sin bästa sida!

Ha det!

Idag tog vi en sovmorgon till klockan elva. I morse var det jordens åskväder här och regnet öste ner. Trodde att det skulle bli översvämning, så mycket regnade det. 30 minuter senare gassade solen och nästan allt vatten hade försvunnit. På dagen sedan var det alldeles torrt igen, så är vädret här.

Vi åkte ut på upptäcksfärd och har sett en hel del av ön. Åkte bland annat till en naturreservat och började klättra lite i djungel (i flip flops, trekking skor hade varit att föredra). Vi fick se två vattenfall med kallt, klart sötvatten. Vi fortsatte uppåt och det var verkligen tät djungel. Efter mycket stånk och stön, och genomsvettiga, kom vi slutligen upp till en viewpoint och du såg häpnadsväckande vyer. En stor del av Koh Phangan, havet och även en del av Koh Samui. Verkligen vackert!

Efter det åkte vi vidare till Tongsala, som är huvudstaden här, kikade runt lite och fikade. Sedan vidare till Hat Rin där Full Moon Partyt hålls. Det är nu två dagar innan partyt och det var redan massor med folk. Det spelades fotboll och musik på stranden, och det var full rulle. Ska bli kul på fredag men verkligen skönt att vi inte bor där hela veckan. Det är verkligen bara Hat Rin som är turistit och kommersiellt, medan resterande delen av ön är väldigt lugn, nära lokalbefolkningen och mycket natur.

Kvällen avslutade vi med en bastu - ja, ni hörde rätt! Ångbastu med örter för 10 SEK, riktigt skönt! Efteråt, när vi var på väg hem, hackade vi tänder och frös som bara den! Det är häftigt hur kroppen anpassar sig till värmen fort. Trots att det ständigt är över 30 grader, känns det inte så varmt här. Och efter att vi bastat frös vi alltså, riktigt så man skakade. Men nu är vi nersvepta under täcket och slipper frysa, AC är också inställd på varmt nu!


Hörde att ni också börjat få vår? Skönt!

I morgon sticker vi till Sail Rock och dyker! & när vi är tillbaka är jag en Open Water dykare, yey!

Jag kom över det väldigt snabbt ändå, och första riktiga dyket samma dag gick ner till 5 meter. Det var obehagligt samtidigt som man vart stolt varje gång en övning gick bra. På eftermiddagen var det bara teori, teori & åter teori. Vi var klara efter 20.00 och jag slocknade innan 10 på kvällen och sov 11 timmar i sträck. I dag startade vi dagen med att dyka och gick ner till 8 m. Kändes mycket bättre idag, tryggare kände jag mig och mycket mer säker. Vilka framsteg på bara 1 dag!

Sen tog vi lunch och körde lite mer teori. På eftermiddagen tog ännu ett dyk, denna gång ner till 10 m. Allt kändes bra, och var riktigt säker där nere faktiskt. Vid ett tillfälle när instruktören och den andra eleven ska göra en övning och simmar i väg, tappar de faktiskt bort mig en stund för att sikten var så dålig. Så där sitter jag på havsbotten ensam, 10 meter ner och ser absolut ingenting! Det var bara grumligt i vattnet och du såg knappt handen framför dig. Hann räkna till 2 minuter innan de kom tillbaka, och var precis påväg att stiga till ytan när instuktören var tillbaka. Men gissa om jag är nöjd med mig själv att jag lyckades hålla lugnet och bara vänta där nere under den tiden. 2 minuter kan tyckas kort, men inte första gången du i princip dyker, på det djupet och utan sikt dessutom. Jag är nöjd! Har fått mycket beröm och klarat mina övningar. Klarade provet idag oclså.

I morgon har vi en välbehövlig vilodag och på torsdag sticker vi iväg till Sail Rock. Joni (som redan är utbildad Divemaster) följer också med på båten då och dyker med oss, kul! Då ska vi ner till det djupaste vi nybörjare får dyka på , 18 meter. De senaste veckorna har de nästan varje dag sett en valhaj där vi ska dyka på torsdag, så hoppas den visar sig då också!

I övrigt har jag alltså inte gjort något annat sen vi kom till Koh Phangan än att dyka och läsa teori. Joni har hyrt moppe och åkt runt ön. Han har hittat många fina platser och nu på kvällen var vi och åt på ett mysigt ställe och sedan på en utkiksplats han hittat!

I morgon ska vi tillsammans åka runt och utforska ön.


Vill också berätta att jag ser ut som en lastbilschafför numera. Är ljus på överarmarna och knallröd på underarmarna och lite över armbågen. Även ljus ungefär till knäna och sen lite brun/röd neråt, snyggt va!!

Drog på solkräm i två omgångar i dag och tänkte att jag bränner mig väl inte när jag är så djupt i vattnet och dessutom med våtdräkt. Men jo jomensan, det gör man visst! Är även röd i pannan, över kinderna och näsan. Resten av ansiktet har en annan nyans eftersom masken har suttit där.

Ja, så tills ni får bildbevis kan ni väl bara vara lite fantasifulla och gissa hur snygg jag är i mina nya färger! :-P Ja ja, hoppas det lägger sig snart och blir brunt i alla fall..


Snart ska vi sova, bara kika lite på film. KRAM PÅ ER!

Nu är vi på Kog Phangan! Tog 30 minuter med båt från Samui, smidigt. Vi har checkat in på rummet, som är ganska standard. Området är dock väldigt mysigt. När vi kikar ut från vårt lilla krypin ser vi havet och stranden ligger ca 40 meter från vår dörr. Lika nära är det till restaurangen, massagen och en dykskola, som jag för övrigt spanat in.

Här på ön är det lite dyrare att ta dykcert än på grannön Koh Tao, däremot ska det vara med valuta för pengarna och mindre grupper. Vi ska kika runt lite på ön för att se vad priserna ligger på, men tanken är alltså att jag ska ta dykcert här. Joni är ju redan divemaster, så han ska följa med på de sista dyken är tanken.


Vi har precis ätit och blickat över stranden under tiden, mysigt är det! Kan snabbt konstatera att Koh Phangan är mycket lugnare än Koh Samui, skönt! Här på ön finns det ett ställe som är myllrigt och överbefolkat, Hat Rin. Det är även där Full Moon partyt hålls, helt på andra sidan ön från oss. Där nere kommer vi alltså att vara endast när partyt är, den 6:e.

Har ni förresten läst om bombdåden som ägt rum här i Södra Thailand? Här hör man ingeting om det och märker inte av något heller. Var genom aftonbladet jag fick veta att något sådant skett!

Hursomhaver så har vi det lugnt och skönt, lite molnigt idag så inte riktigt lika varmt.

Nu ska vi utforska omgivningen lite,