den stora resan

Hej hörrni!

Sorry att det har inte skrivits en endaste rad här på bloggen. Ekande tomt har det varit och anledningen stavas - magsjuka! Jamenvisst! Jag var först ut på tur och försökte vara lika pigg och "på allt" som Joni. Vid senare tillfälle drabbades även han av detta ytterst trevliga tillstånd, och därmed avtog alla aktiviter. 
Nu orkar Joni knappt gå ner för trappan för att gå till en restaurang. När han däremot fortfarande var relativt pigg igår medan jag själv knappt orkade gå upprätt var djungel-rafting "en rolig idé".

Så ja, trots att jag mådde värdelöst igår klev vi upp med tuppen (eller snarare innan tuppen) klockan 05.00. Vår buss hämtade oss 05.20. Därefter åkte vi buss två timmar - jag sov hela tiden. Sedan åkte vi något 50-talståg som luktade sopstation i en timme och som vi var säkra på skulle spåra ur närsomhelst. Det gjorde det inte. Jag sov även mestadels av tiden här. 

Till slut kom vi fram till platsen där vi skulle ha den "viktiga säkerhetsgenomgången". Jag hann höra hur man skulle hålla i paddeln innan jag for som ett skott till toaletten, där det lilla jag fått i mig de senaste dagarna kom upp. Kan säga att jag kände mig aningen skeptisk till att köra forsränning i detta tillstånd på en fors som var "level 3-4", alltså högsta leveln, när jag dessutom misstade genomgången om vad man skulle tänka på. Men mitt illamående försvann något och Joni visade "det viktigaste av det viktiga att tänka på". När vi väl var i vattnet pumpade adrenalinet så mycket att jag varken kände mig trött eller hänging. Raftigen var skitkul, och lite läskig emellanåt!

Efteråt mådde jag dock värre, som jag hade trott. Vi åt lunch och tog sedan det skrangliga gamla tåget tillbaka. Tågen ser förövrigt inte ut som i Sverige här. Det finns inga fönster, och heller inga riktiga dörrar. Bara några små trävarianter som ska föreställa dörr men som ingen stänger. Folk hänger ut från dörröppningarna när tåget rusar fram och "kikar ut". Finns för övrigt inga vägar i detta område i djungeln där vi var, utan bara en tågräls med detta tåg som går fram- och tillbaka som enda transportmedelel.  Ibland vinkar någon från en buske, eller ett dike och då stannar tåget. På en sekund har någon sedan hoppat på och kanske av och mycket ryckigt åker tåget iväg igen. Man kan även gå, eller snarare hoppa, mellan vagnarna. Hoppar du snett eller snubblar så hamnar du helt enkelt under tåget. Ungefär så ser säkertheten ut här. Men vi börjar bli ganska vana.

Jag sov i alla fall det mesta av denna tågresa. Joni väckte mig när vi var framme & det var dags att byta till bussen igen. Här sov jag hela resan igen, kändes som om det ända jag gjorde var att sova. När vi äntligen var framme på hotellet igen, slappade vi på rummet ett tag, sedan gick vi för att äta. Joni började klaga på att han var hängig. Deckade tidigt igår på kvällen och sov 13 timmar, bortsett från att jag vaknade när Joni sprang på toa eller jag själv. I morse konstaderade Joni att vi båda nu var magsjuka och som jag skrev tidigare, så avskrevs plötsligt alla typer av aktiviteter, "nu när VI är sjuka liksom".

Jaja, brist på inlägg har helt enkelt berott på brist på aktivitet och välmående. Vi har den senaste veckan tagit det lugnt, tagit promenader och gått i mallen (alltså engelskans mall, galleria) här brevid. Av nån anledning hamnar vi alltid på hotell nära ett mall, något jag iofs gillar.
Vi har hunnit med två 3D-bios under veckan. Bio är jättebilligt här. Vanlig film kostar 15 kr och 3D film kostar 32 kr. Det är vårat nöje när vi inte har annat för oss. Det blev för övrigt lite diskussion över filmval första dagen. Jag ville Snowwhite and the huntsman, inte Joni. Han tyckte att snövit är en tjejfilm. Jag försökte förklara att det det förvisso är lite likande handling som snövit med fortfarande tuffare skildring (dom har ju herregud svärd på bilden av filmen). Motvilligt gick ändå Joni med på att se den om vi ser hans "killfilm i morgon". Jag gick med på det och vi såg tjejfilmen. Efteråt var vi båda nöjda och tyckte filmen var jättebra. Joni höll med om att den inte alls var som han trodde och myckte bättre.

Dagen efter gick vi alltså på killfilmen då, som hette Prometheus, och Joni var mycket förväntansfull över att äntligen se lite "grabb-bio". Vi satt länge och väntade på när själva handlingen av filmen skulle börja, eller hade den kanske gjort det redan? Ingenstans hade den ju varit bra ännu, men den kanske blir bättre? Under mitten av filmen reser sig två par framför oss och går helt enkelt ut. Efteråt är främst Joni mycket besviken och meddelar att detta var "den sämta filmen jag har sett på bio" och han tyckte att det var bra för dom som gick under första delen. Personligen hade jag aldrig förvänting på denna killfilm alls (hördes på handligen vad man kan förvänta sig) så jag blev inte säkert besviken. Snarare lite skadeglad, elak som man är, och tyckte att man kanske inte alltid ska vara så snabb att döma ut dessa "töntinga tjejfilmer".

Nåväl, jag ska återgå till att inte göra så mycket. Kanske borde vi dra oss ner för trappen och ut och käka lite, men varken aptiten eller måendet är på topp för någon av oss. Tänkte lägga in bilder från raftingen och lite annat i morgon.

Ha det gott så länge! Hade ni en fin midsommar förresten?

Kram på er