den stora resan

God morgon, god morgon!

Jo, men vi har ju blivit riktiga hurtbullar nu. Promenerar som aldrig förr på stranden och går upp tidigt fast vi inte behöver. Det är väl hurtbulligt?

I dag klev vi upp klockan åtta i alla fall, käkar som bäst frukost just nu (och jag sitter med datorn & bloggar samtidigt - ajaj, ingen matro). Om en stund drar vi ner till stranden med strandväskan dinglandes på axeln. Lite halvturistiga sådar. Vi har med solmatta och spelkort men åker ändå inte till den stora stranden. Vi har hittat en egen förstår ni, där vi är själva.

 

Längs vägen ser man bara en liten grusväg och sedan ett gallerstaket. De flesta tror säkert (det gjorde vi också första gången) att man inte kan komma förbi där. Men - om man åker fram till detta staket och sedan kör längs med en bit, så kommer man runt. Det är sedan en ganska stor, öde gräsmatta där palmer får dela på ytan tillsammans med ett gäng kossor. Och framför detta då - en alledeles underbar strand. Klart vatten, fin sand och framför allt - väldigt lugnt & skönt.

 

I går var vi på hejdå-middag med en vän vi lärt känna här. Hon kom också ner till Lanta i November som vi, och hon & jag har pluggat i hop varje dag. I dag åker hon tåg upp till Bangkok, stannar där en vecka och flyger sedan hem till Svea. Så - i går hade vi alltså hejdå-middag , jättetrevlig & lite känslosamt när det var dags för farval.

Vi funderar nog inte så mycket över att vi ska åka hem & hur det komma att vara. Eller visst har vi funderat, men kanske inte riktigt tagit det till oss. Men samma dag vi ska flyga blir det nog jobbigt. Vi är ju vana med Asien nu så att säga. Och väl tillbaka i Sverige tror jag att det är omvänd kulturkrock. Det kommer alltså att vara kulturkrock att vara tillbaka hemma, handla i svenska butiker, inte prata engelska (eller Thai) med varenda kotte.

 

Nu måste jag äta! Magen kurrar & äggen kallnar. Joni är redan klar.

 

Hörs, kram till er!