den stora resan

Surfade in på min älskade kusin Anu´s bloggsida och möttes av en rubrik som hette FIA<3. DÅ började tårarna rinna. Känslig? Läste några meningar för Joni. Sen grät jag. "Jag måste ta paus" sa jag några gånger under texten. "Okej"- svarade Joni. Sen läste jag vidare och tårarna rann. På bilden hade jag precis läst klart och ansiktet är ju lika pluffsigt som en badboll på stranden, så det blidde några tårar och pauser. 

 

En personlig och mycket fin text fick jag mig tillägnad. Hade nog gråtit om jag vore hemma också. Men antalet månader hemifrån med så många mil emellan gav desto mer effekt. Jag älskar dig också, min fina kusin. Så mycket! Och jag saknar dig. Och TACK för den fina texten.

 

Sedan loggade jag in på Facebook och möttes av grattishälsningar och ett bildkollage som min barndomsvän sedan 23 år, Johanna, hade gjort. Med de fulaste bilderna på mig hon kunnat hitta, såklart! Förutom en liten bild från när vi kan vara 5 år kanske? Vi står framför en gran med fina röda julklänningar och sjunger en finsk julsång. Tittar på varanda och ler & man kan se hur det riktigt lyser lycka & kärlek i våra ögon. Och herregud, då var gråtfesten igång igen! Jag snörvlade och grät, visade alla bilder noggrannt för Joni och fick ännu en fin text tillägnad mig från en mycket viktig person som jag älskar innerligt!

 

Oj, vad mycket kärlek det var igår! Och vi hade en sån rolig dag alltså! Måste vara den roligaste födelsedagen jag kan minnas!

 

Dagen började med lite grått väder, men på eftermiddagen hade vi sol ända till kvällen. Vi åkte till ett ställe som heter Vinpearl och är en amusementpark. Här fanns allt! Och det var så billigt!! Vi sa flera gånger, hur kan detta ställe gå runt? 150 kr per person betalade vi. Då började vi med att åka en linbana över vattnet, totalt 3 km. Ska enligt en text vara den längsta linbanan i världen som går över vatten. Fin utsikt var det och ett roligt sätt att ta sig till denna ö, som Vinpearl faktiskt var.

 

 

 

 

 

Det var som Gröna Lund med massa olika karuseller. Blandat med Skara sommarland & Gustavsvik med massa av olika roliga och läskiga ruschkankor i detta äventyrsbad. Bredvid badet fanns ju havet och en anlagd sandstrand. Allt var väldigt lyxigt och fint. De hade en Alpine-coaster. Man åkte sittandes i en kärra, nerför en räls i en berg. Stoppade gjorde man med en handbroms. Fort gick det & kul var det. Och det bjöds på en mycket fin utsikt. De hade även cirkus (som vi inte gick på) och musik- samt fontän & ljusshow. De hade en "underwater-world" museum, alltså alla undervattensdjur du kan tänka dig, hajar, rockor, sjöhästar, maneter, lionfish, ja rubbet! Och detta museum var stort! De hade till och med ett rullband i mitten som man kunde åka ståendes om man inte orkade gå runt. Återigen, hur kan det vara så billigt, där allt ingår? Dessutom hade de en två-vånings spelhall med säkert 200 olika spelmaskiner och allt ingår i priset. Det fanns maskiner i alla dess slag och form och vi provade massor. Vi åkte skidor, red på hästar (såg sinnessjukt ut när jag red, Janina  min syster hade nog skämts och skrattat), spelade basket, sköt med gevär, Joni red på en sån där Vilda Western tjur, vi hoppade typ "bungyjump" på nån studsmatta, vi körde radiobilar och mer. Och detta var bara inne i spelrummet. Tänk er inne på äventyrsbadet.

 

Vi var som fem-åringar. Halvjoggade mellan ruschkanorna för att hinna först, stod otåligt och trampade i kön, tog 2 eller 3 trappsteg åt gången när vi gick i trappor för att fort komma upp. "Paxade" åkmadrasser och stora traktorhjulsliknande badringar med mycket luft i för att kunna ha bra åk. Jadu, i dag har jag träningsvärk på många ställen. Bland annat i tricepsen, hmm? Måste komma från något konkande av en madrass.

Förutom träningsvärk innebär ju även detta åkande en viss skaderisk. Speciellt om man är lite ytte-pytte-lite klumplig som jag är. På en rushkana skulle man ligga på mage på en madrass och åka framlänges. Man kunde åka två så vi skulle tävla, Jag & Joni. Jag är ju lite av vad man skulle kunna kalla tävlingsmänniska, så detta var förstås mycket viktigt. Joni fick en bra start och kom iväg först. FAN, också. Jag lutade ner huvudet och försökte kränga med kroppen så jag kom först. Det gjorde inte. Däremot vart jag rädd för sista "hoppet" eftersom det gick för fort. Andades in och höll andan, som man lätt gör när man blir rädd. Det slutade ju med att jag slog i mellangärdet när hoppet var över och det gjorde svinont med så mycket luft i magen.

Efteråt förklarade Joni att man minsann ska andas ut precis innan ett sådant hopp så att lungorna inte är fyllda med massa luft, för då studsar man lättare och det gör inte ont att landa på magen. Eftersom jag, till skillnad från Joni, inte är med i Ruschkaneklubben AB så visste jag inte detta. Däremot vill jag prova igen och vinna denna gång. Vann inte. Däremot hade jag fullt fokus på att andas uuuut innan sista hoppet, så jag höll hört grepp om handtagen på madrassen och var beredd på andningen när hoppet kom. Jag andades ut, hoppade och landade utan att slå i magen. Glömde av allt annat är jag fokuserade på andningen så samtidigt som jag landade fick jag madrassen med handtag rätt över munnen och fläskläppen var ett faktum. 

 

 

 

Om denna dagen kan jag säga massor och visa ändå mer, vi har mycket bilder! Nu däremot måste vi snart börja göra oss redo för att checka ut. Ikväll åker vi nattbuss härifrån Nha Trang och vidare till en stad som heter Hoi An. Populäraste staden 2012 bland turister, läste Joni någonstans. Får se vad vi tycker om det stället. Precis som förra gången åker vi på liggplatser i bussen vilket är skönt!

Vi hörs snart igen! Och TACK för gratulationerna! <3

 

Stor kram till alla!