den stora resan

God kväll!

 

Sist jag skrev var vi i Hoi An i Vietnam. Sedan dess har vi hunnit med en hel del, bland annat åkt till en nytt land. VI är i Laos just nu, Vang Vieng närmare bestämt.

 

Efter Hoi An åkte vi vidare till Hue där vi stannade i 2 dagar. Egentligen fanns det inte så jättemycket att se och göra där, men vi hyrde oss en moppe och körde runt och tittade. Dessutom var det från Hue vi skulle åka när vi skulle vidare till Vientiane, huvudstaden i Laos.

Från Hue åkte vi för en fyra - fem dagar sedan, och i det skedet startade en mycket tålamodsprövande bussresa. Vi åkte buss med liggplats på en resa som var totalt 50 mil lång. Hur lång tid skulle detta ta i Sverige, tror ni? Sex timmar kanske?

24 timmar tar det när man vill vara "äventyrlig" och göra något sådant i Asien. Efter den bussresan kommer jag inte längre att åka buss långa sträckor, inte över 10 timmar i alla fall. Tar det längre tid än så, flyger jag. Kosta vad det kosta vill.

Hur fasiken kan det ta 24 timmar undrar ni? Ja men då tar jag och berättar för er!

 

När vi hoppade på i Hue hann vi väl åka i sisdär 20 minuter. Sedan stannade bussen och skulle börja lasta om packning. Alla väskor som var i lastutrymmet under bussen skulle tas ut och läggas på taket! Efter det skulle ca 100 paket (nej, jag överdriver inte antalet) i olika storlekar lassas in i lastutrymmet. Varför de inte kunde slänga upp lådorna på taket och låta väskorna vara kvar där de var från början och på så vis spara en timme, är ett mysterium och kommer att så förbli.

 

Under tiden denna omlastning pågick fick alla vänta i bussen. Eftersom vi stod längs en öde väg fanns inte så många alternativ för andra "påhitt". Under de närmstaste 10 timmarna stannade sedan bussen ca 40 gånger, kanske fler. Det var någon kisspaus och en paus för mat, men i övrigt handlar det om att bussarna vill ha in så mycket folk som möjligt. Chauffören stannar helt enkelt så fort han ser någon komma gåendes längs vägen och frågar om denne vill åka med. Fylls bussen fort, slipper han ju stanna så mycket. Om den däremot inte fylls fort.... Ja, då stannar den & stannar den & stannar den. 

 

Till slut var bussen så full att säkert 20 stycken stackare fick sitta på golvet, hela vägen. Det var så trångt att man inte kunde gå i gången, utan fick "krypa" fram längs överslafen på bäddarna som fanns i bussen. Bäddarna var alltså i två våningar, ungefär som i en hytt på kryssningsfärjan. Dessa personer på golvet kunde inte ens sträcka ut benen, utan fick sitta skräddarställning eller med knäna uppdragna mot kroppen. Allt för att bussbolagen vill dra in så mycket pengar som möjligt.

 

Jag och Joni hade sätena längst bak och högst upp (som känns bekvämast, då det är minst spring där). Vi hade heller ingen gång emellan oss, utan våra bäddar satt ihop tillsammans med en tredje bädd som en tjej låg på. Vid ett tillfälle när vi ligger och tittar på film kommer en av busschaufförerna och ber oss dra upp benen så att vi nästan sitter, så att han ska kunna ligga och vila i vår fotände.

 

Detta gör han väl en timme kanske. Nästan gång han försöker sig på detta är mitt i natten. Han väcker oss helt sonika och visar tecken på att vi ska "akta oss" för att han minsann "kört buss" och håller händerna som om han

håller i en ratt. Då får jag dårdimpen vill jag lova! ALDRIG att jag flyttar på mig, sa jag (inte med sådan låg röst kan jag medge). Skitsur vart han och gick och la sig bakom våra bäddar i fönstret.

 

Vi betalar alltså 30 dollar per skalle (japp, dessa länder kör mycket med Dollar) och för att chaufförerna väljer att packa bussen så full att det inte finns plats att gå (än mindre vila för de flesta) så ska vi sitta på våra platser istället för att ligga, trots att vi betalat för liggplats, så att busschauffören ska kunna sova på dom! Never in my life.

 

Efter den ofantligt dryga resan var vi i alla fall framme i Laos & Vientiane ett dygn senare (men fri från att bli störd av någon chaufför, som inte ens tittade på oss mer efter att jag bräkt till). Vi tog oss till ett hotell & träffade några kompisar som vi lärde känna i Kuala Lumpur. Ett finskt par med en liten dotter på 4 år, som ska resa totalt 3 månader.

 

Denna mysiga familj spenderade vi tid med, jättetrevligt! Vi åt middagar, gick promander, tittade parker och lite sådant. Utöver detta var jag & Joni på Thai ambassaden och ordnade dubbel-visum till Thailand. Nu får vi stanna där i 4 månader. Känns underbart att ha det ordnat! Efter det måste vi fixa nytt visum, men det är då det.

Vientiane som stad, är ganska liten och känns inte som den huvudstad den är. Den har ett litet turistområde på några gator med mysiga caféer och restauranger, och vi kollade även in lite tempel, men utöver detta var den staden inte någon favorit.

 

 

 

 

Igår fick vi hämta ut våra pass då visumen var klara och i samma stund ville vi lämna Vientiane. Vi bestämde oss för att åka vidare till Vang Vieng, som bl a är känt för sin tubing. Man åker liggandes i stor badring längs en å och kan dricka på barer längs vägen. Däremot är det inte riktigt säsong just nu (vilket jag är glad över) så tubing är möjligt, men de flesta barer är stängda just nu. Då handlar det mest om att flyta längs ån och titta på omgivningen.

När vi letade bästa sätt att ta oss till Vang Vieng fick vi höra att en 15 mils resa tar över 4 timmar. Där och då bestämde vi oss för att ta en liten roadtrip. I vanliga fall hyr vi ju en moppe (som förvisso räknas som lätt motorcykel men är som en moppe till storleken) men denna gång satsade vi på en riktig båge. Denna jäkel har vi nu alltså hyrt för en vecka och kört fort som attan till Vang Vieng där vi just nu befinner oss på ett hotellrum.