den stora resan

Hej på er hörni!

Bloggen har inte uppdaterats på ett tag nu, jag vet! Vi har varit i Bohol som tidigare nämnts. Och det var.... annorlunda. Det verkar som om vi kommer längre och längre

ifrån turistställen och närmare "det riktiga Filippinerna" för varje resa vi gör. Och det har sina ups and downs. Det är spännande att se hur de faktiskt lever här och hur de lyckas klara sig på det lilla de har (och det är verkligen lite). Du kommer landet närmare och känns inte som en charterturist direkt. Som någon skrev i en guidebok

"Turister ser världen. Backpackers upplever den". Och det stämmer, vi har verkligen levt med folket. Det är lite av en prövning när saker vi tar så för givet där hemma och kallt räknar med, inte finns så långt ögat kan nå här". Vatten är till exempel en bristvara , och kostar mycket. Läsk, öl, juice osv. är exempelvis billigare än vatten. Och det är även de dryckerna som ofta ingår om du köper mat, vatten däremot, kostar extra. Internet har inte varit att drömma om de senaste dagarna, på de ställena där vi har varit (därav de få uppdateringarna). På få ställen här vi sett riktiga hus, snarare mer hyddor gjorda av palmblad, plåt, kartong och annat de hittat på.

Det är väldigt fattigt i Bohol. På sina få ställen, där de faktistk varit lite mer turistigt (i Panglao till exempel, där vi trodde att turismen ännu inte nåt fram) var det mer utvecklat och anpassat för "oss turister". Utöver det stället dock, där vi har varit, har vi helt enkelt fått anpassa oss till det lilla de har. Åkt knökfulla bussar på vägar som är i sådant skick att däcken halvt om halvt trillar av, där människor sitter på taket och hänger i dörröppningen (finns iofs inga dörrar på bussarna här, men där det borde sitta en dörr) och man transporterar allt i från madrasser, bildäck, ris och hönor.

Ja, mycket har vi fått se de senaste dagarna - och visst börjar man tänka till, se saker ur andra perspektiv och uppskatta vårt avlånga land. Hur lätt vi faktiskt har det i Sverige. Faktiskt, det är så! Sverige och dess "plågor" är en ren dröm i jämförelse med hur människorna i detta land har det. Håja! Men nog om det, vi har lyckats uppleva lite roliga saker också, som ön Bohol hade att ge.

Choclate Hills till exempel. Höga kullar upp till 140 m som reser sig mot skyn så långt ögat kan se. När torrperioden kommer så mörknar dessa berg och därav kallas de chokladtoppar! VI har även fått se världens minsta apa - Tarsier. En liten rackare på ca 10-15 cm med stooora ögon. Jag är mycket glad över att vi besökte det officiella Tarsier Centret, där dessa apor lever fritt och inte instängda i bur (tyvärr har vi sett för många stackars apor som lever fastbunda här - och varje gång får man en tår i ögat). Dessa apor var dock räddade från olika öden, t ex som att sitta i en liten bur, och levde i en stooor inhängnad fritt. Hela stället var några kilometer och det var inne i djungeln, så dessa apor kunde verkligen leva som de ville. Skygga var de ju och kom inte nära utan höll sig på avstånd, men vi fick några bilder i alla fall. Dessutom var dessa nattdjur, så 9 av 10 apor sov när vi var där, under stora löv eller någon trädgren som skydd från regnet som öste ner denna dag.

I morse gjorde vi dessutom en riktig häftig grej (inget för er som är höjdrädda). Vi åkte zip-line! Du är fastspänd i ett sele och åker sedan längs en vajerlina från plats A till plats B. Vi slog på stort och gjorde en variant där du åker horisontellt (liggandes alltså, som en fågel flyger fram tänkte jag) och .. håll i er nu.. 120 m upp i luften över regnskogen och en stor flod, 50 km/h!! Det var - mäktigt!! Vi vi åkte två åk och filmade varsin gång, så ni kan få se precis hur det såg ut! Det var verkligen en adrenalinkick!  Dessa turer var ett par hundra meter per tur! För er som bor i Västerås kan få ett litet hum om hur högt vi faktiskt flög, tänk er två skrapan staplade på varandra. Det är gansla högt det! Det var inte heller tal om att någon åkte med dig eller förklarar hur det går till. Icke sa nicke! Stå här, luta dig framåt, lägg dig mot backen sa de och pjoff! så puttade de iväg dig och stack iväg i en jädra fart störtandes över vatten och skog! Försökte vara våghals och optimist under resan, snarare är pessimist och realist och tänka vad som händer om vajern går av! Som tur är gjorde den inte det, och jag & joni har småfnittrat hela dagen över "hur coolt det var". Slänger i en bild eller två på vår zip-line upplevelse (internet är inte med oss till den grad att det funkar att börja kasta in massa bilder och videos) och så får ni fler bilder inom några dagar.

Vi är för övrigt i Cebu nu igen, tog båten tillbaka hit i eftermiddags. Vi har tagit in på ett hotell för en natt och i morgon har vi tänkt att äntligen ta oss till Malapascua!

Kram på er därhemma!

Hej på er hörni!

Bloggen har inte uppdaterats på ett tag nu, jag vet! Vi har varit i Bohol som tidigare nämnts. Och det var.... annorlunda. Det verkar som om vi kommer längre och längre

ifrån turistställen och närmare "det riktiga Filippinerna" för varje resa vi gör. Och det har sina ups and downs. Det är spännande att se hur de faktiskt lever här och hur de lyckas klara sig på det lilla de har (och det är verkligen lite). Du kommer landet närmare och känns inte som en charterturist direkt. Som någon skrev i en guidebok

"Turister ser världen. Backpackers upplever den". Och det stämmer, vi har verkligen levt med folket. Det är lite av en prövning när saker vi tar så för givet där hemma och kallt räknar med, inte finns så långt ögat kan nå här". Vatten är till exempel en bristvara , och kostar mycket. Läsk, öl, juice osv. är exempelvis billigare än vatten. Och det är även de dryckerna som ofta ingår om du köper mat, vatten däremot, kostar extra. Internet har inte varit att drömma om de senaste dagarna, på de ställena där vi har varit (därav de få uppdateringarna). På få ställen här vi sett riktiga hus, snarare mer hyddor gjorda av palmblad, plåt, kartong och annat de hittat på.

Det är väldigt fattigt i Bohol. På sina få ställen, där de faktistk varit lite mer turistigt (i Panglao till exempel, där vi trodde att turismen ännu inte nåt fram) var det mer utvecklat och anpassat för "oss turister". Utöver det stället dock, där vi har varit, har vi helt enkelt fått anpassa oss till det lilla de har. Åkt knökfulla bussar på vägar som är i sådant skick att däcken halvt om halvt trillar av, där människor sitter på taket och hänger i dörröppningen (finns iofs inga dörrar på bussarna här, men där det borde sitta en dörr) och man transporterar allt i från madrasser, bildäck, ris och hönor.

Ja, mycket har vi fått se de senaste dagarna - och visst börjar man tänka till, se saker ur andra perspektiv och uppskatta vårt avlånga land. Hur lätt vi faktiskt har det i Sverige. Faktiskt, det är så! Sverige och dess "plågor" är en ren dröm i jämförelse med hur människorna i detta land har det. Håja! Men nog om det, vi har lyckats uppleva lite roliga saker också, som ön Bohol hade att ge.

Choclate Hills till exempel. Höga kullar upp till 140 m som reser sig mot skyn så långt ögat kan se. När torrperioden kommer så mörknar dessa berg och därav kallas de chokladtoppar! VI har även fått se världens minsta apa - Tarsier. En liten rackare på ca 10-15 cm med stooora ögon. Jag är mycket glad över att vi besökte det officiella Tarsier Centret, där dessa apor lever fritt och inte instängda i bur (tyvärr har vi sett för många stackars apor som lever fastbunda här - och varje gång får man en tår i ögat). Dessa apor var dock räddade från olika öden, t ex som att sitta i en liten bur, och levde i en stooor inhängnad fritt. Hela stället var några kilometer och det var inne i djungeln, så dessa apor kunde verkligen leva som de ville. Skygga var de ju och kom inte nära utan höll sig på avstånd, men vi fick några bilder i alla fall. Dessutom var dessa nattdjur, så 9 av 10 apor sov när vi var där, under stora löv eller någon trädgren som skydd från regnet som öste ner denna dag.

I morse gjorde vi dessutom en riktig häftig grej (inget för er som är höjdrädda). Vi åkte zip-line! Du är fastspänd i ett sele och åker sedan längs en vajerlina från plats A till plats B. Vi slog på stort och gjorde en variant där du åker horisontellt (liggandes alltså, som en fågel flyger fram tänkte jag) och .. håll i er nu.. 120 m upp i luften över regnskogen och en stor flod, 50 km/h!! Det var - mäktigt!! Vi vi åkte två åk och filmade varsin gång, så ni kan få se precis hur det såg ut! Det var verkligen en adrenalinkick!  Dessa turer var ett par hundra meter per tur! För er som bor i Västerås kan få ett litet hum om hur högt vi faktiskt flög, tänk er två skrapan staplade på varandra. Det är gansla högt det! Det var inte heller tal om att någon åkte med dig eller förklarar hur det går till. Icke sa nicke! Stå här, luta dig framåt, lägg dig mot backen sa de och pjoff! så puttade de iväg dig och stack iväg i en jädra fart störtandes över vatten och skog! Försökte vara våghals och optimist under resan, snarare är pessimist och realist och tänka vad som händer om vajern går av! Som tur är gjorde den inte det, och jag & joni har småfnittrat hela dagen över "hur coolt det var". Internet är inte med oss till den grad att det funkar att börja kasta in massa bilder och videos för tillfället, så inom några dagar ska vi nog ha fått in lite pics.

Vi är för övrigt i Cebu nu igen, tog båten tillbaka hit i eftermiddags. Vi har tagit in på ett hotell för en natt och i morgon har vi tänkt att äntligen ta oss till Malapascua!