den stora resan

God kväll i stugan!

Vi är kvar i Cebu City, fortfarande. Idag hade vi bestämt att vi verkligen skulle åka vidare till Malapascua. Men återigen var det så bekvämt att vara kvar på hotellet och samtidigt

insåg vi att vi faktiskt inte sett så mycket av själva staden. Mest bara det stora köpcentrumet, omgivningen här omkring hotellet och även lite av staden från den första kvällen då vi bodde här, på ett annat hotell den gången.

Därför bestämde vi oss för att stanna kvar en sista dag och ta oss ut på stan. Vi var iväg och käkade lunch (lyckades hitta ett ställe som serverade Chili Con Carne och det var supergott), sen tog vi den lokala bussen som kostar 1 SEK & 30 öre (ja, det är sant! så billigt är det) och tog oss down town!

I denna stad är det oerhört stora kontraster. På ena gatan går du förbi klädbutiker, McDonald´s, snygga bilar susar förbi osv. och gatan efter är total förödelse. Folk ligger på gatan på en pappkartong, tigger pengar, bor i "hus" gjorde av plåt och pappkartong och sopor flyter runt i floden brevid. Stanken på vissa ställen är fruktansvärd och det är helt enkelt inte roligt att varken se eller vistas på. Och så vips, kommer du till ett nytt kvarter där du hittar en stor shoppinggalleria och ungarnas största bekymmer för dagen är vilket av spelen de ska välja i spelhallen. Otroligt mycket intryck att ta in och även svårt att förstå hur det kan skilja sig så mycket dessa människor emellan, i en och samma stad. Vi kikade runt i alla fall och tog sedan en promenad till en annan del av staden.

Där lyckades vi - till min lycka - hitta en femtiotals-café! För er som inte vet är jag helt såld på och älskar 50- 60 och 70-tals musik. Riktiga oldies! Drömmer ofta om att få prova på att leva i det amerikanska 50-talet och strutta runt i en polkadott-dress och röda läppar! Nog om drömmarna, jag var i allafall jätteglad över att ha hittat detta ställe. Frågade inte ens Joni om han ville gå utan gick helt enkelt ditåt och antog att han skulle följa med (vilket han gjorde som tur var). Det såg riktigt femtiotal ut, eller i allafall från det jag sett på bilder & filmer. Den obligatoriska Jukeboxen fanns självklart på plats, en lång bardisk som såg typiskt amerikanskt kaféaktig ut, samsades om rum med röda, runda snurrpallar, riktigt mysigt var det. När vi kom dit spelade de dock inte oldies vilket jag tyckte var helknasigt, utan någon balladskiva från vad som lät som år 2001 dånade i högtalarna. När jag frågade servitrisen (som var mycket övertyganade klädd i typisk femtiotals-servitris-outfit) varför de inte spelade oldies struttade hon iväg och pratade med en kille i baren. Vips, så spelade de den musiken som jag så mycket, mycket tycker om! Jag sjung nickade i takt med musiken och sjung med i låtarna med största övertygelse medan Joni tappade intresset och tittade på formel-1 på TVn (som enligt min mening borde varit en svartvit tjockburk med antenn, men icke! Det var sprillans plasma ska ni vet, nåväl).

Käkade den godaste hamburgaren nånsin där (kanske var så upprymd av stället att grodlår hade smakat hallontårta) & vi hade det allmänt bra! Sedan lyssnade vi på ett live-band som började spela när vi ätit färdigt! Sedan var det bråttom! På några minuter har vi avslutat drinkarna (påskyndat av Joni), betalat för oss och tagit oss 19 våningar sen. Joni såg ut som en rånare i en action-film när han hoppade ut i gatan och vinkade till oss en taxi & jag hann knappt få igen bildörren innan vi rullade fort som attan! Först inne i bilen fick jag veta att denna brådis var för att Joni ville se vem som vann Formel-1 tävligen på TV i vårt rum. "OOOKEEEJ, drama queen". Vi hann åka taxi genom halva stan, kolla lite på datorn i lobbyn, prova kläder vi köpt osv. och killarna på formel-1 hade fortfarande 15 varv kvar att åka innan de var över mållinjen.

Funderar hur den sporten kan vara intressant för vare sig de som kör, eller dom som kollar på det! Joni satt i alla fall med klotögon och öppen mun och tittade på dessa bilar som körde runt... runt... runt... runt... runt... runt.. Ja, ni fattar! - Hur många varv kör de egentligen, frågar jag! - 66, svarar Joni fort, nästan irriterad över att jag avbryter denna nagelbitare när någon kör fram på en raksträcka! Men men, jag gillar ju femtio-tal & Joni tydligen formel-1. Så kan det va!

Nu ska vi kolla film snart! Här är det by the way mors dag idag! Stoooor grej här! "Ta-med-mamma-och-få-rabatt" öööverallt! Och hjärtan, och nallar, och ballongar, och rosetter och allt du kan tänka dig överallt. Vet att det är mors dag i Finland också idag, inte lika hajpat där tror jag! Så till alla finska mammor (speciellt min egen, I love you), Happy Mothers Day!

PUSS

God kväll i stugan!

Vi är kvar i Cebu City, fortfarande. Idag hade vi bestämt att vi verkligen skulle åka vidare till Malapascua. Men återigen var det så bekvämt att vara kvar på hotellet och samtidigt insåg vi att vi faktiskt inte sett så mycket av själva staden. Mest bara det stora köpcentrumet, omgivningen här omkring hotellet och även lite av staden från den första kvällen då vi bodde här, på ett annat hotell den gången.

Därför bestämde vi oss för att stanna kvar en sista dag och ta oss ut på stan. Vi var iväg och käkade lunch (lyckades hitta ett ställe som serverade Chili Con Carne och det var supergott), sen tog vi den lokala bussen som kostar 1 SEK & 30 öre (ja, det är sant! så billigt är det) och tog oss down town!

I denna stad är det oerhört stora kontraster. På ena gatan går du förbi klädbutiker, McDonald´s, snygga bilar susar förbi osv. och gatan efter är total förödelse. Folk ligger på gatan på en pappkartong, tigger pengar, bor i "hus" gjorde av plåt och pappkartong och sopor flyter runt i floden brevid. Stanken på vissa ställen är fruktansvärd och det är helt enkelt inte roligt att varken se eller vistas på. Och så vips, kommer du till ett nytt kvarter där du hittar en stor shoppinggalleria och ungarnas största bekymmer för dagen är vilket av spelen de ska välja i spelhallen. Otroligt mycket intryck att ta in och även svårt att förstå hur det kan skilja sig så mycket dessa människor emellan, i en och samma stad. Vi kikade runt i alla fall och tog sedan en promenad till en annan del av staden.

Där lyckades vi - till min lycka - hitta en femtiotals-café! För er som inte vet är jag helt såld på och älskar 50- 60 och 70-tals musik. Riktiga oldies! Drömmer ofta om att få prova på att leva i det amerikanska 50-talet och strutta runt i en polkadott-dress och röda läppar! Nog om drömmarna, jag var i allafall jätteglad över att ha hittat detta ställe. Frågade inte ens Joni om han ville gå utan gick helt enkelt ditåt och antog att han skulle följa med (vilket han gjorde som tur var). Det såg riktigt femtiotal ut, eller i allafall från det jag sett på bilder & filmer. Den obligatoriska Jukeboxen fanns självklart på plats, en lång bardisk som såg typiskt amerikanskt kaféaktig ut, samsades om rum med röda, runda snurrpallar, riktigt mysigt var det.
När vi kom dit spelade de dock inte oldies vilket jag tyckte var helknasigt, utan någon balladskiva från vad som lät som år 2001 dånade ur högtalarna. När jag frågade servitrisen (som var mycket övertyganade klädd i typisk femtiotals-servitris-outfit) varför de inte spelade oldies struttade hon iväg och pratade med en kille i baren. Vips, så spelade de den musiken som jag så mycket, mycket tycker om! Jag nickade i takt med musiken och sjung med i låtarna med största övertygelse medan Joni tappade intresset och tittade på formel-1 på TVn (som enligt min mening borde varit en svartvit tjockburk med antenn, men icke! Det var sprillans plasma ska ni vet, nåväl).
Käkade den godaste hamburgaren nånsin där (kanske var så upprymd av stället att grodlår hade smakat hallontårta) & vi hade det allmänt bra! Sedan lyssnade vi på ett live-band som började spela när vi ätit färdigt! Sedan vart det mycket bråttom!

På några minuter har vi avslutat drinkarna (påskyndat av Joni), betalat för oss och tagit oss 19 våningar sen. Joni såg ut som en rånare i en action-film när han hoppade ut i gatan och vinkade till oss en taxi & jag hann knappt få igen bildörren innan vi rullade fort som attan! Först inne i bilen fick jag veta att denna brådis var för att Joni ville se vem som vann Formel-1 tävligen på TV i vårt rum. "OOOKEEEY"! Vi hann åka taxi genom halva stan, kolla lite på datorn i lobbyn, prova kläder vi köpt osv. och killarna på formel-1 hade fortfarande 15 varv kvar att åka innan de var över mållinjen.

Funderar hur den sporten kan vara intressant för vare sig de som kör, eller dom som kollar på det! Joni satt i alla fall med klotögon och öppen mun och tittade på dessa bilar som körde runt... runt... runt... runt... runt... runt.. Ja, ni fattar! - Hur många varv kör de egentligen, frågar jag! - 66!! svarar Joni fort, nästan irriterad över att jag avbryter denna nagelbitare när någon kör fram på en raksträcka!
Men men, jag gillar ju femtio-tal & Joni tydligen formel-1. Så kan det va!

Nu ska vi kolla film snart! Här är det by the way mors dag idag! Stoooor grej här! "Ta-med-mamma-och-få-rabatt" öööverallt! Och hjärtan, och nallar, och ballongar, och rosetter och allt du kan tänka dig överallt. Vet att det är mors dag i Finland också idag, inte lika hajpat där tror jag! Så till alla finska mammor (speciellt min egen, I love you), Happy Mothers Day!