den stora resan

God kväll!

Nu är klockan mitt i natten här och regnet står som spön i backen. Vi bor på ett hotell som vi är mycket nöjda med. Vi betalar hundra kronor natten och i det ingår stort rum med platt-tv, dvd-spelare, AC, varmvatten i duschen (alltid en fördel), obegränsat med gratis vatten (ren lyx, aldrig haft det på vår resa) OCH gratis filmer att låna. Dom har flera tusen dvd-filmer i receptionen. Du kan välja det vanliga, action/komedi/drama/thriller och lite mer inriktade rullar, exempelvis bara Bruce Willis filmer, Sylvester Stallone osv. Fem filmer åt gången får man ta. Vi känner oss mycket nöjda med detta och tror att vi blir kvar här en stund, kanske en vecka eller så. På dagarna har vi lite dagsutflykter och på kvällarna ligger vi och tittar Bruce-rullar eller nåt åt det hållet. Avslappnat och härligt!

För några dagar sedan (dagen efter min vurpa vid hot springs) åkte vi till Kinabalu Park. Vi visste inte vilken buss som gick dit, så vi ställde oss helt sonika vid vägen och liftade. 10 bilar åkte förbi, men den 11e. Han stannade, han. Trevlig var han och bad oss hoppa in! Pratade lika mycket som kurvade gjorde han, och inte ville han ha betalt för dessa 2 mil heller. Mycket snällt! Glada och nöjda kom vi fram.

Vi tog reda på vilken trekking-led som var den bästa (enligt dom i receptionen) och fick sedan transfer uppåt mot berget. Vet inte vilken höjd vi startade på, men vi åkte ganska brant uppåt en 10-15 minuter och från början var vi ju på 1500 m över havsytan. Vi knatade ett tag brevid molnen i alla fall, så jag antar att vi var en bit upp. 

Killen som körde oss frågade om vi tog med oss karta. Det gjorde vi inte. Har ni med er mat då, frågade han. Det hade vi inte heller. Ditåt ska ni iallafall, sa han och pekade på en skylt där det stod 5700 m, nästan 6 km alltså. Ojdå! Det tar tre timmar att gå sa, sen åkte han.

 

Jaja, vi började gå! Jag erkänner att det inte kändes bra i början eftersom vi inte visste vart vi var, det fanns ingen annan människa i närheten så långt ögat kunde nå, och du hörde bara massa djur. Tänkte på att killen i bilen sa att "watch you step" eftersom det finns ormar. Såg framför mig hur jag blev biten av en giftig kobra och var livlös efter en minut och Joni som yrade runt i skogen och inte visste hur han skulle tillkalla hjälp! Glömde dock bort ormtankarna när någon rått/ekorr-aktigt djur hoppade precis framför mig mellan buskarna. Sen fortsatte vi helt enkelt gå, och gå och gå... Trodde det skulle vara jobbigt att gå i den typen av terräng, men det var inte så farligt! Det regnade lite då & då och eftersom vi var på så hög höjd var det inte heller alls varmt,vilket var skönt!